Att få ett syskon blev inte riktigt som hon hade tänkt sig. Belle går in i sovrummet strax efter att Nelix föddes och tittar på honom. Det enda hon känner är sorg. Hon vill inte ha Nelix. Hon vill inte att han ska va hennes lillebror.
- Varför skulle du komma? Jag trivdes bra ensam med mamma.
Belle kände sig så ledsen. Hela hon kände sig så ledsen.
Junie kommer in i rummet och ser en ledsen Belle stå där vid Nelix vagga. Hon går genast fram till sin dotter och frågar vad som står på.
- Varför är du ledsen Belle? frågar Junie.
- Jag... jag... stammar Belle fram.
- Vad det än är så är det ingen fara, svarar Junie. Du kan berätta allt för mig.
- Jag... Jag tycker inte om Nelix, viskar Belle fram. Jag vill inte ha en lillebror.
- Det är ingen fara, svarar Junie. Du får känna så. Jag hoppas att du någon dag kommer tycka om honom. Men just nu måste nog både du och jag vänja oss vid att Nelix finns hos oss. Men det är ingen fara. Jag är inte arg på dig. Jag älskar dig Belle!
- Jag älskar dig också, mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar